fredag 25 februari 2011

Något annat

Livet.
Med risk för att låta väldigt djup och utsvävande så tänker jag här dela med mig av några tankar som just flöt upp till ytan. Detta, just för att den där välkända känslan om orättvishet plötsligt kom över mig. Det var länge sedan den hälsade på, men nu är den här igen.

Jag tänker ofta på lycka och jag försöker alltid vara extra medveten då en lycklig stund infinner sig. Det är kanske inte så konstigt att jag ofta tänker på det då jag flera gånger har upplevt livet helt upp-och-ner-vändt. Det är precis som när man halkar - från att stå på benen ligger man plötsligt på marken och tittar på molnen, och man undrar: hur faan gick detta till? Helt kontrollöst.

Trots att omvärlden gett mig några punches är jag tacksam för att jag sett ljuset och kämpat vidare. Det galnaste är att jag själv i hela mitt liv mått prima, det är mina nära som har drabbats värst. Undrar hur det är att själv vara satans marionettdocka..? Aldrig förstår man någon till fullo om man inte själv varit i samma situation. Jag förstår inte, men jag ser orättvisan.

Senast igår fick jag uppleva det där lättsamma ruset av lycka. Det pumpades alldeles lagom alkohol i mina vener, och jag drogs med av det som föll mig inpå. Fina människor runt omkring mig och bubblande skratt i magen. På det vibrerande dansgolvet, i dimman på Caj såg jag, med aningen blurry blick, in i min väns glada ögon och konstaterade: Just nu känner jag lycka!

Inget består, det var endast några sekunder av en liten lyckopeak som passerade.

Kanske är ovanstående bara bakissnack, vad vet jag? Nära och kära, jag älskar er! Jag vill att ni alla också skall få känna lycka, så som jag ibland gör. Vad mer kan man säga? Älska er själva och ge aldrig upp trots att det ibland är svårt.


1 kommentar:

  1. Om inte annat så inspirerar du oss till att vara lyckliga! :)) <3

    SvaraRadera